Engelsk Springer Spaniel

Allmänt  Historik    Jakt    Egenskaper  Utseende  Övrigt

Allmänt
Springern är en underbar och mångsidig hund, den är en arbetsvillig, livlig och social hund. Om du söker en vakthund så är inte springern rätt hund, tvärtom så älskar den allt och alla, både främmande och bekanta  
Den brukar gå bra ihop med barn, men naturligtvis måste både barn och hund  lära sej att umgås på rätt sätt. 
Den kommer också bra överens med både hundar och andra husdjur.
 
För att trivas med rasen måste du vilja ha en hund som följer dej där du är, också inomhus, som inte gillar att stå ensam i hundgård, som det måste spenderas tid på, både när det gäller pälsskötsel, träning och motion. 
Den äter ofta allt den kommer över, en eller två gånger om året fäller den ordentligt med hår.
En springer missar aldrig en vattenpöl, gyttjepöl eller något annat blött.

Springern är specialist på att linda dej runt sin tass, den vet precis hur den ska få som den vill och ser du inte upp så faller du för de bruna, bedjande ögonen. 
Springern tycker som sagt om att vara nära sin människoflock, och ligger helst i den mjuka sängen eller soffan. Fast det är ju ganska mysigt med en mjuk och go springer som kryper riktigt nära....
Den lockar ofta till skratt och många är de roliga historier man hör om springern. 
Så det är bra om du som springerägare är utrustad  med en stor portion humor !
 
  För att springern ska vara den härliga hund den är, är det viktigt att den 
behåller sina rastypiska egenskaper, både mentalt och till utseende. 
Det är inte bara om du vill jaga som det är viktigt med bra jaktegenskaper, 
utan också om du vill ha en springer som du kan använda till olika saker; 
från att lära vanlig vardagslydnad till att "arbeta" med tävlingslydnad, 
agility eller sök, för att bara nämna något. 
Hos springern ska det finnas en vilja att arbeta ihop med ägaren. 
Den ska också vara mentalt stabil, en springer ska absolut inte vara aggressiv, 
utan lätt kunna umgås med olika människor och med andra hundar.
 
Utseendemässigt tycker jag att springern inte får bli för stor eller tung. 
Den ska ju vara smidig och lätt för att kunna ta sej fram överallt, och för att 
ha kvar den elegans som finns hos en rastypisk springer. 
Inte heller ska den ha för mycket päls, med en överdrift av behäng. 
Även här ställer det ju till problem för hunden.
UPP

Historik
Den engelska springer spanieln är den äldsta av de engelska fågelhundarna och ursprunget till alla landspaniels med undantag av clumber spanieln. 
Rasen är av gammalt och rent ursprung. Man tror att namnet spaniel kommer från spanskan.
Romerska erövrare tros ha infört en ny typ av hundar från Spanien till England, och använt det latinska ordet för Spanien; Hispania eller franskans Espangol. 
Ordet "springer" dyker dock inte upp förrän i slutet av 1500-talet, då spanieln användes flitigt i England.

Från att ursprungligen ha använts för att finna och stöta upp villebråd vid nätfångst för falk och för greyhound, övergick man så småningom till att använda spanieln till att stöta vilt framför bössan, och till att apportera.
I början av 1800-talet utvecklades en särskild linje av spanieln, som blev grunden till springer spanieln. 1902 erkände The Kennel Club springern som egen ras.
 UPP

 
 

Jakt
Idag används springern fortfarande som i första hand stötande och 
apporterande fågelhund, främst på fältfågel. Den används också vid 
annan jakt; kanin, skogsfågel, kortdrivande på rådjur mm.
En rastypisk springer ska arbeta med ett snabbt, energiskt och uthålligt sök, 
med god kontakt med sin förare. Den ska vara mycket samarbetsvillig och 
lättdresserad, den måste kunna jobba både i tät vegetation och i vatten. 
Den ska kunna apportera, med mjuk mun, både på land och i vatten, 
både fågel och vilt. Spårningförmågan ska vara bra. 
Den får inte heller vara skottberörd.

Springerns jaktprov består av tre delar: Den ska på kommando apportera fågel 
i vatten, i elitklassen i vattenvegetation och vass. 
Den ska spåra och apportera hårvilt (kanin/hare). 
Det viktigaste delen är fältarbetet, där den ska söka av området framför 
förare, skytt och domare. Den ska jobba så att den får med sej marken, 
dvs med ett sökmönster ungefär som en vindrutetorkare, och inom 
hagelbössans räckvidd (ca 25 meter). 
Den ska låta sej dirigeras, oftast genom visselsignaler och handtecken, 
men ändå jobba självständigt. 
Den ska finna och stöta fågel, stanna i stöten, själv eller på signal, invänta 
apportkommando, apportera och avlämna skjuten fågel. 
Hela tiden ska den ha kontakt med sin förare.

Springern är mycket duktig på att spåra, och startas med framgång i 
viltspårprov. 
Där den får möjlighet att spåra skadat vilt gör den också mycket bra ifrån sej
UPP

Egenskaper
Springerns rastypiska egenskaper gör att det är en mycket mångsidig hund. Om du inte vill jaga med din springer så finns det mycket annat den kan användas till.
Det finns springrar representerade inom det mesta; agility, lydnads och bruksgrenarna, blodspår (eftersök), räddning, narkotikahund ( det finns många narkotikaspringrar i bl a Norge), minhund och mycket annat. 
Springern är med på det mesta….

Det finns också en springer som är utbildad i samarbete med Karolinska sjukhuset till att på utandningslukten kunna markera om en människa har lungcancer!

Springer är särskilt duktig när den får använda sina sök och spåregenskaper, är orädd och tar sej villigt fram överallt, på gungande underlag, trappor mm. 
Lagom stor och med bra kroppskontroll, smidighet och spänst och mycket motor fixar de det mesta.

Eftersom lydnad, apportering, sök och spår ( allt detta måste finns med i springerns jakt )alltid varit springerns arbetsuppgifter genom tiderna är det en hund som passar mycket bra till bruksgrenarna och tex räddning. 
Och figurantintresset är det inget fel på, springern älskar alla….

Den är också mycket duktig på att följa spår, ofta mycket spårnoga och koncentrerad och används med framgång som eftersökshund, narkotikahund, minhund mm

Agility tycker den också är roligt och det finns en hel del som tävlar agility med sin springer

 

 
 

Springern älskar att jobba med sin förare, är lättlärd men träningen måste 
varieras, och du får bäst resultat med mycket beröm och positiv förstärkning. 
Med sin inbyggda "will to please" måste springern få känna sej uppskattad 
för att vara lycklig…
Fast naturligtvis måste man också vara bestämd och konsekvent i sin 
vardagsuppfostran.

Idag kan man säga att det finns tre "varianter" av springern; 
den klassiska springern, rastypisk både till utseende och egenskaper. 
Det har finns en mer utställningsinriktad variant, med mer behåring, 
mera "showig" …kanske finns inte heller alltid de rastypiska mentala 
egenskaperna där fullt ut! 
Så finns det en jaktvariant, där exteriören inte alls är rastypiskt, ofta ser 
de ut som en annan ras. Där ser man endast till jaktegenskaperna, och en 
jaktspringer är oftast en duktig jakthund med turbofart på fältet.

Tyvärr har championatet delats, så att det inte längre krävs pris på jaktprov 
för att bli utställningschampion! 
Det finns ett jaktchampionat, där bara jaktprov räknas 
och ett utställningschampionat, där bara utställningsmeriter räknas . 
Och så finns det "riktiga" championatet, där hunden måste ha  både 
utställningsmeriter och pris på jaktprov. 
Och även om det inte är vanligt så det finns fortfarande springrar  
som  lyckas med bedriften att ta ett fullt championat.
Deras ägare ska ha en eloge för att de har gjort ett bra och viktigt jobb för att 
bevara springerns alla rastypiska egenskaper

Utseende
Rasstandarden har varit i stort sett oförändrad sedan den skrevs, och i korta drag betyder det att den ska vara en livlig, trevlig och samarbetsvillig hund byggd för hårt arbete. 
Ca 51 cm i mankhöjd, vikt ca 23 kg, vilket ger en hund som är stark nog att jobba hela dagen och liten nog att ta sej fram överallt. 
Färgen är vit/brun eller vit/svart. De kan också ha tan-tecken.
Enligt rasstandarden ska den ha måttligt behäng på öron framben, 
kropp, lår och bakben och svans. 
Blyghet och aggressivitet är absolut inte önskvärt.
 
 

Övrigt
Springern har trots allt även några "svaga" sidor, även om en genomsnittlig 
springer är sund och frisk och lever länge. 
HD - fel och ögonsjukdomar kan förekomma, men förebyggs genom 
hälsoprogram.
Inom rasen finns också  en enzymbrist - sjukdom;  Fucosidos - som om den 
bryter ut resulterar i döden. Fucosidos är ärftlig och ger med två anlagsbärande 
föräldrar stor procent sjuka avkommor. 
Sjukdomen kan enkelt undvikas genom ett blodprov, som gentestas, och 
att man sedan inte använder anlagsbärande djur i aveln. 
Finns för nuvarande bara rekommendationer från Springerklubben att 
testa avelsdjur!!!!

Öronproblem och  hudåkommor förekommer, men håller man efter 
och förebygger, så behöver det inte bli ett problem. En bra regel är att torka 
torrt i öronen när springern har badat eller blivit blöt i regn och rusk

Springern är en hund som det krävs en del pälsvård på. Ska den ställas ut 
ska den trimmas enligt vad som gäller för rasen. 
Om du inte ställer ut din springer räcker det med att klippa eller raka  håret 
på och under öronen, för att förebygga öronproblem, och att klippa kort 
runt tassarna. 
Kanske tunna ut där det är mycket päls. Och naturligtvis att regelbunden 
borsta igenom hunden och hålla den ren.
UPP
  
                               

Mer att läsa om springern finns på Springerklubbens hemsida