Tidigare kullar



Ester och Anton



Tjejerna

Italienarna 2011

Tillbaka till valpar

Kull 1   Född den 21/4 2005
SVCH LP2 Stall Mjösjös Ester
LP1 SVCH SU(U)CH Astrosprings Deep Space

Antons dagbok
Collbros Esters Anton "Lukas" MH
Används med framgång i praktisk jakt som kortdrivande
Kull 2   Född den 25/6 2006
SVCH LP2 Stall Mjösjös Ester
NORDUCH INTUCH NUCH DUCH SVCH LP1 
Astrosprings Flash Of Lightning

Tjejernas dagbok
Collbros Vilda Matilda "Tilda"
Collbros Busiga Bettan
Collbros Peppiga Pia "Mini"    
MH HD A 
SE VCH   MH HD B 
Kull 3   Född den 23/1 2011
Collbros Vilda Matilda
Grand Edition della Giuliana "Eddie" 


Valparnas dagbok  "Italienarna"
Collbros Briljanta Bertha  "Elsa"
Collbros Totti Mitt I Prick "Totti"
Collbros Raffiga Raffaella "Raffa"
Collbros Delikata Debora "Debbie"
Collbros Rediga Rebecca "Becca"
Collbros Nesta Wish Come True "Nesta"
 
Kull 1  Antons Dagbok
Hej!
Det är jag som är Anton.
Jag är 6 dagar gammal och väger 690 gram Mamma och "mormor" säger att
jag är jättesöt, och att jag växer så det knakar. Min mamma  är den bästa i hela
världen, hon håller mej varm och ren, och framförallt har hon massor med mjölk
Så fort jag är det minsta lilla hungrig är det bara att hugga tag i närmaste mjölkautomat och dricka sej mätt. Mormor är också bra, hon har gjort ett gosedjur åt mej. Mitt allra första alldeles egna grej! Jag ska ha den när min mamma måste gå ut en sväng, så att jag 
slipper känna mej alldeles ensam. Och den är skön att kura ihop sej mot, för 
lite ensamt känns det faktiskt när mamma inte ligger bredvid mej. 
Det ska bli spännande och se hur den ser ut, men den är mjuk och luktar mormor och 
mamma. Mormor säger att om jag äter i samma takt som nu även i fortsättningen så blir jag snart lika stor som Gosen.
Apropå mat... nu var det länge sen jag åt, så det är bästatt jag kravlar iväg till mamma 
och får mej en slurk....


Det är fantastiskt vad go mat min mamma har! Fast ibland får jag jobba lite för att få något, och det är inte snällt tycker jag! Det brukar gå att lösa genom att sparka lite på mamma och att skrika; "Kommer inte maten snart!".
Igår vid den dagliga invägningen vägde jag 1032 gram! Mormor säger att jag kommer att bli världens största springer spaniel, och att jag nog slagit rekord i viktökning! Ja, det är väl inte så konstigt, jag har ju inte så mycket 
annat att göra än att äta. Jag tränar förstås på att röra mej, men det är inte så lätt när man  varken ser eller hör. Vänta bara tills jag kan det, då ska jag hitta på massor med bus!


Idag blev jag 16 dagar gammal och väger hela 1½ kilo. Det ni!
Nu har jag tränat jättemycket på att gå, och se så duktig jag är. 
Vänta bara tills jag får den där besvärliga bakdelen att hänga med 
också! Idag provade jag att öppna ögonen, men jag lyckades bara 
få upp en liten glipa, och det ser man ju inte så mycket med.
Kanske imorgon! Det ska bli spännande att se hur allt ser ut. 
Jag känner ju att det finns en massa spännande lukter, och lukter 
kan säkert se hemskt kul ut!
Jag vet iallafall hur min mamma luktar, och hur min mormor luktar. Jag brukar få ligga på mormors mage ibland, 
och det tycker jag är mysigt. Varmt och mjukt!
Men när jag blir hungrig vill jag till mamma, och då kopplar jag på näsan och vet precis var hon är. 
När mormor märker att jag vill till mamma, så lyfter hon genast ner mej till henne. Visst är hon snäll?
Men hon var mindre snäll idag! Plötsligt när jag låg i hennes knä, så satte hon igång med att 
klippa mina klor. Det hade jag alls ingen lust med utan talade om att jag ville ner. Men mormor 
brydde sej inte om det, den elakingen, utan höll fast mej och klippte alla mina klor. Inte för att det 
gjorde ont eller så, men jag vill faktiskt bestämma själv när och om det behövs klippas några klor!!
Inte ens mamma hjälpte mej, utan höll med om att klorna måste kortas ner. Jag rev henne, 
påstod hon. Nästa gång kan jag säkert gå, och då ska jag minsann springa ifrån dom om 
mormor tar fram klosaxen igen!
Nu känner jag mej lite hungrig av allt skrivande, så jag tror jag går och tar mej ett litet mellis....
Nu är jag hela 24 dagar gammal, och börjar få kläm på det här!
Benen lyder mej riktigt bra nu, iallafall om inte mamma puttar på mej 
för mycket när hon leker med mej. Men jag brukar ge igen om hon gör det, och hoppa på henne 
och bita på henne.....
Mormor brukar också leka med mej, och hon är försiktigare
och puttar inte omkull mej lika ofta Däremot räckte inte benen till när jag skulle springa från klosaxen... 
kanske nästa gång
Jag har blivit så stor nu att jag faktiskt klarar av det här med att "gå på toaletten"alldeles själv. Ibland lyckas jag smita iväg till tidningarna och kissa, men det hjälper inte! Vips är hon 
där och ska hålla på och tvätta mej....usch!!!

Ja, och så ser jag ju nu! 
(Fast mormor säger att mina synnerver inte är färdigväxta förrän jag är sådär 7 - 8 veckor). Jag tycker att jag ser riktigt bra, och undrar så hur det ska bli när jag ser ännu bättre.
På den här bilden inspekterar jag den där blixtapparaten mormor
envisas med att använda.
Jag väger över 2 kg nu och mamma ser till att jag växer ännu mer. Mammas mat är världens godaste, men mormor har börjat ge mej någonting hon kallar för köttfärs, och det är alldeles vansinnigt gott  Det känns på lukten när det vankas köttfärs, och då springer jag
till mormor det fortaste jag kan och smaskar i mej precis allt. 
Fast jag tycker nog att jag kan få lite större portioner, det är ju så gott!

 På bilderna här ovanför kan ni se när jag ger mej ut på upptäcktsfärd i den
stora världen utanför lådan. Jag törs inte gå så långt ännu, men det blir lite längre turer
varje dag. Jag tycker att det är lite jobbigt att gå på själva golvet, det är så himla halt,
och mina ben bara far iväg helt plötsligt och då kan det vara ganska jobbigt
att komma upp igen. Men upp kommer jag, jag ger mej inte i första taget.
I den röda byttan ligger mina leksaker säger mamma, men fast hon brukar ta fram lite olika
saker till mej, så har jag nöjt mej med att nosa på dom men jag ska nog
prova den där röda piggiga saken snart
Nej nu luktar det köttfärs igen, så jag måste sluta nu..
UPP

Söndag 22/5
Fyra veckor och tre dagar är jag nu. Mormor vet inte riktigt vad jag väger just nu, men jag växer iallafall så det knakar...
Nu äter jag samma mat som min mamma, jättesmaskiga kulor är det. Orättvist nog så får mamma  förstås mycket mer än mej, men  mormor säger att jag ska ha plats för mjölk också... Precis som om jag inte skulle kunna klämma ner mammas mjölk hur mycket kulor jag än får !

Här är jag med en del av mina leksaker. När jag inte leker med mamma eller mormor brukar jag tampas med mina grejer. Det är kul att dra och slita i dom, ibland får jag till och med död på dom.....  Eftersom jag är en fågelhund ( mamma har sagt att fåglar liksom springer i luften, och det kan ju inte jag, så varför hon säger att jag är en fågelhund, det fattar inte jag iallafall ) har jag en egen fågel. Den är grön och har vingar som prasslar. Den brukar jag döda 
och sen bära runt på.
Ibland hjälper mormor till med att leka med leksakerna, hon kan göra så att de rör på sej och blir extra spännande. Då kan jag få springa allt vad jag orkar för att hinna ifatt trasan eller vad det nu är. Det är roligt att  busa med mormor, men allra roligast är att leka med mamma. Hon leker jättemycket med mej och en av lekarna är att tävla om vem som kan dra mest i den andras öron..... jag ska nog vinna vilken dag som helst !
En dag när jag var på upptäcktsfärd hittade jag en jätterolig grej. Den luktade som mormor, fastän hon 
inte var där. Jag luktade noga på 
den, sen anföll jag den framgångsrikt. Precis när jag nästan dödat den, 
kom mormor och lyfte bort mej. 
Tänk att hon alltid ska lägga sej i 
vad jag leker med. Hon påstod att 
jag inte fick döda hennes "sko". 
Fast jag ska nog försöka någon 
gång när hon inte ser.....

Nåja, jag har ju andra saker att leka med, och hittar jag inget roligt 
kan jag ju alltid dra i mormors strumpor, eller dra runt på de prassliga tidningarna. Fast inte de som jag har kissat på, de nya torra är de 
som är roliga.
Ja som ni hör har jag fullt upp hela dagarna, så jag brukar ta mej 
en liten paus ibland och gå och sova en stund. 
Och nu är det faktiskt dags för en liten lur, så hej så länge!
Nästa gång ska jag berätta om det stora gröna, kittliga .......


Nu har jag förstått  vad det är att vara en fågelhund! Det är ju såklart en hund som bär på fåglar. 
I samma ögonblick som jag fick syn på den lilla fågeln som låg där på gräsmattan så var det ju helt 
självklart. Och jag luktade på den, tog upp den och bar sedan runt på den en lång stund. 
Detta är livet, tänkte jag. 
Mormor tyckte att jag var jätteduktig men till slut tyckte hon att jag kunde leka med henne istället, 
så hon fick fågeln av mej. Och så gick vi på upptäcktsfärd tillsammans istället. Och det är ju också kul!
Idag regnar det, så jag har inte fått vara ute, bara en pyttestund. Annars är det jättekul att var ute, 
det finns så mycket att se och lukta på. Särskilt spännande är det när jag får följa med ut i skogen. 
Allt är så stort där, stora träd, stora stenar och stora gropar, så det gäller att hålla sej till mamma 
eller mormor. Fast oftast håller jag mej till mormor, för mamma springer ifrån mej...
Hoppas det är fint väder imorgon, då ska jag gå ut och leka i gräset. 
Ja, det heter så, det där gröna kittliga ni vet. 
OJ, nu är det dags för en skål med kulor igen... mums 

Anton -
den nästan 5 veckor
gamla fågelhunden

Igår hade vi  besök. Det var två stycken nya människor, en tjej och en kille, och dom lekteoch gosade med mej. Jag gillar både att leka och att gosa. 
Jag utforskade dom noga och dom verkar verkligen vara jyssta. Mormor säger att dom är mina alldeles egna matte och husse. 
Jag vet inte riktigt vad som menas med matte och husse, men mamma säger att det är dom som tar hand om oss hundar och att det är hos dom man bor.
Mormor är mammas och Aksas matte, så det är väl bara rättvist att jag får några egna jag med.
Jag ska flytta hem till dom om ett tag och det verkar spännande, det finns säkert en massanya saker att utforska där... Jag undrar om dom också har 
en massa gräs och skog och såna där spännande vattenpölar som vi har här?  
Dom hade med sej presenter till mej också. Ett smaskigt ben, och en mysig filt och en jätterolig leksak. Leksaken är en sån där 
rolig grej att dra i och att bära runt på. Filten är mjuk och gosig, den passar bra tillsammans med Gosen, nu har jag det extra mysigt när jag sover.
Mormor säger att Gosen och filten ska följa med mej när jag flyttar, och det är bra tycker jag,för särskilt Gosen måste jag ha när jag ska sova.
Det måste jag komma ihåg att tala om för min matte och husse när dom kommer nästa gång
Här kommer jag! Precis så här är det, full fart nästan jämt! 
Det finns så mycket att upptäcka, så det gäller att skynda sej.
Det har hänt massor med saker sen sist.
Jag har varit ute och upptäckt en massa nya saker. Buskar att tugga på som smakar gott. 
Svarta vinbär säger mormor att det är - och jag får egentligen inte tugga på dom, men det gör jag ändå....
Ett "dike" finns det också på gården, som jag kan hoppa över, och dricka vatten i. Ibland ramlar jag ner i det, 
och då blir jag ganska blöt. Och så har jag fått en egen hage som jag och mamma kan göra vad vi vill i. 
Vi brukar leka alla möjliga lekar, och när jag blir trött har jag en egen liten koja att krypa in i. 

Vi går ut i skogen varje dag också. Ibland är vi allihop och ibland går bara jag och mormor ut 
en stund. Det finns så mycket att kolla på i skogen, så det är lika roligt varje gång.
Vi brukar gå och hälsa på hos grannarna ibland, och där bor det trevliga folk som tycker 
att jag är jättesöt... och det är jag ju!
Häromdan var vi och tittade på några JÄTTESTORA djur. Dom var vita och bruna och åt av gräset 
mest hela tiden. En av dom kom nästan ända fram till oss, så då var det bra att kunna gömma sej 
lite mellan mormors ben. Det konstiga djuret och jag glodde på varandra en stund och sen gick det 
sin väg. Vi ska gå och titta på dom igen, och då ska jag minsann inte gömma mej alls. Jag ska sätta 
mej och glo på dom tills dom försvinner......Det verkar ju vara effektivt!
Det har varit många människor här och hälsat på, och varje gång är det lika roligt. 
Folk klappar mej, och beundrar mej och leker med mej och det är jättekul. Häromdan kom min mammas och Aksas "mormor". Det var hos henne dom bodde innan dom flyttade till sin matte
 ( min mormor alltså ) Henne gillade jag skarp, och det bästa var att hon hade med sej två hundar. Dom såg inte alls ut som oss andra hundar, men efter att ha funderat en stund så var dom inte så konstiga alls, utan man kunde till och med leka med dom. 
Tyvärr stannade dom alldeles för kort tid, det hade varit roligt att leka ordentligt med dom.

Mormor säger att när jag flyttar kommer jag att få träffa massor med andra hundar och det ska bli kul.
Sen fick jag vara fotomodell, och stå på ett bord och se vacker ut. Det var inte svårt, men jag gillade 
inte riktigt det där att bli fasthållen. Jag tyckte att jag hade kunnat få stå lite som jag själv ville, men se det fick jag minsann inte. Huvut upp och ett tag i svansen blev det, och här bredvid ser ni resultatet. 
Snyggt, eller hur!


Nu är det kväll igen, och jag är alldeles utpumpad. Hela dagen har det hänt saker. Först fick vi besök av min mammas och Aksas favoriter. Knäckebrödsfarbrorn och 
Snälla Tanten, säger mamma att dom heter. Varför vet inte jag, men det var kul att dom hälsade på. Jag tyckte särskilt att farbrorn hade trevliga strumpor att dra i. 
Fast det lät inte som om han gillade det så särskilt mycket.... men lite får dom ju tåla dom där människorna !
När dom hade åkt, och jag vilat mej och ätit var det dags för nästa äventyr. 
Jag fick åka i mormors bil - alldeles själv ! Ja, mormor var ju med förstås. Hon satt där fram, och jag satt i buren i baksätet. 
Fruktansvärt orättvist tyckte jag, och talade om det ordentligt . Men fastän jag skrek fick jag ändå inte flytta fram till mormor, 
så efter en stund så slutade jag att tjata. Det är liksom ingen ide när mormor är så där envis och bestämd. När vi var framme gick vi in i 
ett hus, och där fanns flera trevliga människor. Jag ledde runt mormor i lädersnöret, och hälsade på alla. 
Sen fick jag stå på ett bord ( vad är det med människor och bord ?? ) och en farbror ( veterinär, kallades han visst för ) kollade på mina
 tänder och öron, ja han kollade hela mej faktiskt. 
Ville väl beundra mej på riktigt nära håll förstås. Sen stack han mej i nackskinnet, men det var inget att bry sej om. Lite värre var det när han 
nöp mej i örat. Farbror veterinären tyckte att jag var duktig som bara pep till en enda gång, och sen fick jag grön färg i örat. Mormor säger att nu har 
jag ett nummer i örat, så att alla kan se vem jag är. Konstiga ideér, såklart alla ser väl vem jag är ändå ! 
Efter att ha nosat runt en stund till, var det dags att åka hem igen. 
Det var skönt att komma hem till mamma och Aksa. Jag var väldigt trött, så jag gick och la mej nästan på en gång.
Snart är det dags för lite kvällsmat och sen är det natt. Undrar just om mamma tänker sova hos mej i natt. Igår natt så fick jag sova 
ensam hela natten, mamma ville hellre sova i mormors säng. 
Jättetaskigt tyckte jag, när jag vaknade klockan fem på morgonen och upptäckte att mamma inte var där. Varken mamma eller mormor verkade 
bry sej om mej ett endaste dugg, så jag tog i allt vad jag orkade ( jag visste faktiskt inte själv att jag kunde låta som en varg - en liten visserligen, men ändå ).
Dom skulle minsann inte få ligga där och ha det mysigt utan mej. Dom fick vackert pallra sej upp och hålla mej sällskap... 
Inte populärt, kan jag tala om, men dom får ju faktiskt förstå att jag inte kan ligga där alldeles ensam. 
Kanske ska jag hålla mej vaken inatt, så att inte mamma får en chans att smita......
Ja, och så kom då den stora dagen! 
Dagen då min alldeles egna husse och matte skulle komma. 

Men först ska jag berätta vad som hänt sen sist. 
Det har varit fint väder ute, så vi har varit ute jättemycket. Ibland har jag och mormor tagit en liten tur ut i skogen och ibland har vi gått allihop. Tant Aksa har också varit med, och det tycker jag är jättehäftigt. Hon är så himla tuff, tant Aksa. Det hjälper inte att hon väser åt mej mest hela tiden, när hon är ute då vill jag vara med henne

En gång nosade jag henne i baken, sådär som vi hundar gör, men se det skulle jag 
inte ha gjort! Himlars, vad arg hon blev !!
Jag skyndade mej att lägga mej på rygg och lova att aldrig, aldrig göra om det igen ! 
Tur nog så godtog hon min ursäkt och nu nöjer jag mej med att följa efter henne 
och titta vad hon hittar på, eller så ligger jag bredvid henne om hon vilar.
Annars så har jag och mamma lekt jättemycket. Hon är verkligen 
bra på att hitta på roliga lekar min mamma. 
I dragkamp är jag minsann så stark att jag vinner ibland! 
Jag är också duktig på att fånga de bollar som mamma kastar 
åt mej, och det är kul att brotta ner henne ibland.
Vi leker ta fatt också, men då hinner jag inte med, för mamma 
har ju mycket längre ben än jag. Och ibland springer mamma så fort att jag får ta betäckning under en trädgårdsstol, annars springer hon omkull mej.
Ja, mamma är minsann en rolig lekkamrat. Däremot så vägrar hon fortfarande att sova hos 
mej på nätterna, men det går bra. Jag är ju stora pojken nu, så jag kan faktiskt sova själv. 
Men på morgonen vill jag allt ha lite sällskap, och ett par morgnar så har jag lyckats yla mej 
till en plats i mormors säng..... myyysigt !

Det finns mycket att göra utanför vårat hus, bara 
man tagit sej ut.  Stora stenar att klättra på och pinnar att "döda" och gnaga på. Högt gräs att gå 
på upptäcktsfärd i och buskar att gömma sej i. Massor med intressanta dofter och spår att 
kolla upp och följa efter
Fastän livet är alldeles väldigt kul så blir man trött av att upptäcka världen och det har varit väldigt varmt också, så ibland har jag letat reda 
på en sval plats att vila på. 
En av mina favoritplatser är under hyllan i hallen. 
Där hänger ett draperi också, ( som också är kul att dra i... 
fast då skäller mormor på mej !) som man kan 
gömma sej bakom.

Ja, och så blev det ju alltså äntligen dags! 
Min matte och husse kom ! 
Dom tyckte att jag hade blivit stor sen dom såg mej sist. 
Och det stämmer ju faktiskt; jag är JÄTTESTOR nu. 
Kan nästan allt alldeles själv, och behöver inte bo hos min mamma 
och mormor längre.  Sånt är bara för småbarn.....
Dom var här jättelänge, lekte med mej, gosade med min mamma och pratade med mormor.
Mormor packade ner min filt och mitt gosedjur 
och lite leksaker och sen var det dags för fotografering. 
Visst passar vi bra ihop, jag och min matte och husse?

Efter en massa kramande, så fick jag sitta i mattes knä ( det fick jag minsann inte 
när jag åkte bil med mormor...) i min nya bil, och sen åkte vi. 
Det kändes lite konstigt att åka iväg utan mamma och mormor, men det är så mycket 
nytt och spännande som väntar nu, så jag har fullt upp med att tänka på det. Matte och 
husse säger att dom har en katt... undrar vad det är. Kan det vara nåt att leka med kanske ?

Det här är det sista jag skriver i min dagbok, så  
många slickar och ett och annat litet nafs från
Anton
 
Kull 2 Tjejernas dagbok
Jaha, här är vi nu då! Med våran alldeles egna dagbok!
Än så länge händer det väl inte så himla mycket, mest gör vi som på bilden.... sover. Ja, det förstås, allra mest äter vi.
Vi är extremt duktiga på det, om vi får säga det själva.
När vi föddes vägde vi redan då ganska mycket... fast inte Mini förstås. 370, 350 och 230 gram sa vågen. ( Gissa vem som vägde 230... )
Nu väger vi, enligt säkra källor, mer än dubbelt så mycket. 
Och vi jobbar hårt på att det ska bli mer.... Och mamma ser till att mjölk automaterna är redo så fort
vi piper lite. Det är ordning på våran mamma.
Häromdan var vi ute och reste igen, vart vet vi inte så noga, ögonen har ju inte behagat öppna sej än. Och det var väl lika bra det, för två av oss fick en hemsk upplevelse. En tant knipsade bort något från baktassarna ( sporrar, sägs det att det heter: man kan tydligen få för många "klor" därbak, och dom måste tas bort, annars kan man göra illa sej i dom...). AJ, vad ont det gjorde.... iallafall säger mamma att det gjorde ont. Själva kommer vi ju inte ihåg det. Och föresten blev vi tröstade med lite mjölk av mamma efteråt, så sen var allt bra igen...
Vi väntar ivrigt på att ögonen ska öppnas, så vi kan se var vi hamnat.
Vi har också börjat träna på att stå upp på alla benen. Det är väldigt vingligt, ska ni veta, och oftast tippar vi omkull... Som små sköldpaddor ligger vi sen där på rygg och får sprattla
på ordentligt för att komma på rätt köl igen... men det fixar vi lätt - vi är ju tjejer.
Och tjejer kan.....
 

Hej allihop. Idag är det jag, Ettan, som håller i pennan. Det gör jag för att det är jag som är äldst, störst och började att se först!
Det är några dagar sen bilden togs, och jag hade just börjat kolla in omvärlden.. lite misstänksam blir man ju när en konstig grej stirrar rakt på en, och dessutom kan det blixtra från den också! Mamma säger att det bara är att vänja sej, "matten" tycker hemskt mycket om att använda den där apparaten. Kamera heter det visst!
Tja, om det nu ska vara nödvändigt, så okey då.
Nu, när vi alla kan se, har vi fullt sjå med att försöka se vad som händer. Det är inte det lättaste, för än verkar de inte fungera riktigt som de ska, de där små korpgluggarna vi har.
Men det blir bättre och bättre för varje dag, så snart kan vi nog se riktigt ordentligt. Det skulle till exempel vara kul att se vad den där matten är för en figur. Hon verkar ju trevlig och mamma gillar när hon sitter i Lådan och pratar med oss. Däremot är jag lite tveksam till det roliga i att bli upplyft och satt i en låda... mamma säger att matte väger oss. För att kolla att vi går upp i vikt som vi ska, säger hon. Men tur nog blir det mer och mer sällan, tror inte att vi behöver vägas, det går säkert att se hur stora vi blivit! Matten har iallafall ett skönt knä att ta en tupplur i, så jag gillar också när hon sitter i Lådan med oss...

Det här är Mini, som naturligtvis passar på att visa sej på styva linan, när det var fotografering på gång.. Full fart är bara mellannamnet på min minsta syrra! Fastän hon är minst, så märks det bara på storleken, inte på sättet. Hon till och med tränger sej före i kön till bästa mjölkautomaten
Och hon är jättebra på att busa. Vi har nämligen upptäckt att det är riktigt kul att busa med varann. Man kan ta tag i någon del av någon syrra, och dra lite. Och så kan man passa på att låta lite farlig samtidigt, alltid kan det ju skrämma någon! Fast det är lite vingligt fortfarande, men snart ska jag nog brotta ner en syrra, hade jag tänkt....
Men man blir trött av att busa, så det blir inte så långa busstunder. Inte än iallafall !
Så vi brukar tuppa av i en hög, det är ju en annan grej som är så himla bra med syrror, att det är så
mysigt att sova ihop. Och syrror är trevliga huvudkuddar... ja åtminstone de andra, jag vet inte varför Tvåan absolut måste 
använda mej som kudde. 
Sova är överhuvut taget en trevlig sysselsättning... man behöver mycket sömn för att orka växa.
Så nu slutar jag, det är dags för en slurk mjölk och en liten tupplur

Tänk vad tiden går fort... idag fyller vi en månad !
Och tänk, vad mycket som hänt!  Vår värld har blivit så himla mycket större.
Vi var ju väldigt nyfikna på världen, så vi försökte oss på åtskilliga utbrytningsförsök. Både Ettan och Tvåan tog sej över kanten genom att använda sej av starka benmuskler... lilla Mini däremot fick snällt vänta tills matten lyfte över henne. Matten, det är hon som bestämmer hur stor världen ska vara, och hon  öppnade luckan till vår låda. Så nu kan vi springa runt och upptäcka allt. Inte riktigt allt förstås, på en del ställen är det galler i vägen, himlans förargligt är det, särskilt när både mamma och matten är på andra sidan.
Fast då skriker vi allt vad vi orkar, och då brukar alltid någon av dom komma och ge oss mat, leka eller gosa med oss. Det verkar effektivt, det där med att använda röstresurserna !
En annan sak  vi lärt oss är att det hjälper med röstresurserna när det handlar om MATEN. 
Vi får nämligen annat än mammas mjölk nuförtiden. Visserligen är den väldans god, mammas mjölk, och nästan alltid tillgänglig.
Men det här andra vi får, det är också JÄTTEGOTT.
Första gången vi fick MAT, så var det nånting som hette köttfärs. Vi kände genast att det var något som luktade smaskens, men vi hittade inte var det var... Så matten fick lyfta fram oss till våra skålar. Gissa om vi kastade oss över maten ! Alldeles för lite var det, den där första gången.. särskilt Mini talade högljutt om det för matten, men något mer blev det inte den gången. Sen dess har våra portioner blivit större, och vi äter riktig mat nu, sån där som mamma äter... Smaskigt värre är det, och vi har lärt oss när det är dags för mat, det känns det på lukten, när matten gör i ordning den, och så hörs det på matte när det är dags..... 
"kom alla barnen" brukar hon ropa, och då slutar vi genast med det vi håller på med och springer allt vad vi orkar mot matten.
Oftast är vi så ivriga att vi inte hittar skålarna på en gång, så matte får hjälpa oss.
Hon är bra den där matten... inte nog med att hon gör vår värld större, dessutom så får man smaskig MAT av henne. 
Och för ett tag sen gjorde hon  vår värld  ännu större ! När hon lyfte upp oss en dag trodde vi inte att det var nåt speciellt på gång... men oj, vad vi tog fel ! Hon satte ner oss på något stickigt, grönt och stort ! Tur att mamma var med, för lite läskigt var det allt. Massor med nya lukter och ljud och hemskt mycket ny värld var det !
Nu, när vi varit ute flera gånger, så är det inte läskigt längre, utan väldigt kul och spännande att springa runt och upptäcka den här nya biten värld.
Mamma säger att det finns ännu mera värld att upptäcka där ute, men just nu så räcker det så bra med den här biten...
Man blir hemskt trött av att upptäcka så mycket nytt hela tiden, och då är det bra att vi har en alldeles egen koja i vår utevärld. Nästa gång vi skriver i dagboken ska vi visa vår fina koja.

 Det har varit många  här och hälsat på oss, och vi tycker att det är jättekul att hälsa på allihop.
Det roligaste var när vår storebror Anton var här. Nu fick vi bara hälsa på honom genom gallret ( detta galler, vad ska det vara bra för... vi är väl inga fängelsehundar heller !!! ), men matte sa att nästa gång han hälsar på, så får vi leka med honom, om vi vill ! Klart vi vill, det är ju jättehäftigt med en storebror.
Tills dess så leker vi med varandra eller med mamma, matten eller någon rolig leksak. Och när vi blir trötta finns det alltid någon skön plats att vila på en stund... precis som Ettan gör här på mammas puff.....

Ja, här är nu en bild på våran koja. Visst är den fin. Tant Aksa tycker också att den är fin... fast vi tror nog att det är oss hon beundrar ! Än så länge har vi inte fått träffa henne så där ordentligt, så att vi har kunnat testa att rycka henne i pälsen. Vi har fått nöja oss med att prata med henne på lite avstånd.
Men matten säger att vi hinner med att träffa henne också. Och att vi får ta det lite lugnt med henne och tänka på att det är en gammal dam, som inte har lust att röja runt med småtjejer... Ja, ja, det ska vi nog bli tre om ! Tills vi får träffa henne, så tränar vi på våra leksaker, och på vår mamma. Hon leker gärna med oss, och har inget ( tja, nästan inget...) emot att bli ryckt lite i håret. Tar man i ordentligt så lossar det så roliga tussar, som man kan leka med ! Mamma piper lite då, men lite får hon väl stå ut med... vi står ut med att hon drar oss i öronen...
Annars är livet och världen väldans roligt. Massor med lek, gos och mat får vi varje dag.
Precis som det ska vara!
Vi har också hittat ett nytt favoritställe att sova på... det var Ettan som kom på det, och vi andra var inte sena att härmas. Så nu ligger vi på rad där mellan bordet och väggen.....


Jaha, nu har vi alltså blivit hela 8 veckor gamla.
Men tror ni att vi får flytta till egna mattar och hussar ? Nehejdå, inte vi inte! Mamma säger att det brukar valpar göra när dom är så här gamla, så vi hade tyckt att det skulle varit ganska spännande att prova det. Matte hon har berättat att iallafall en av oss, Vilda Matilda ("Ettan"), ska få flytta om en vecka. Hon ska inte bara få en egen matte, utan en alldeles ny kompis att leka med. Busiga Bettan, ("Tvåan"), ska stanna kvar i den här flocken, och Peppiga Pia, ("Mini"), blir kvar till hon hittar en egen matte eller husse. Så vi ska väl inte klaga förstås, för den matte vi har nu är det inte några större fel på.
Möjligtvis ska det vara att vi inte alltid får göra som vi vill... vi får till exempel inte gnaga på köksbordet, eller rymma ur hagen när vi är ute. Inte heller får vi vara med Tant Aksa så mycket vi vill !

Tant Aksa, det är en häftig tant det !
Hon kan vara ganska sträng, och man får passa sej för att slänga sej över henne och bita i hennes päls. Inte heller går hon med på att vi luktar henne i rumpan, men det allra viktigaste att komma ihåg med Tant Aksa är att inte väcka henne när hon sover.... då hutar hon åt oss på skarpen ! Mamma tycker nog att Aksa är lite sträng, men det var hon med mamma också, när hon var liten. Matte tycker att det är bra om någon försöker uppfostra oss.....
Och vi, vi tycker att Tant Aksa är det bästa som finns.... och följer gärna med henne på promenad när vi ska upptäcka världen.


Vi har haft besök också. Mattes barn, och hennes barn var här några dagar och det var kul må ni tro. Mamma säger att Tindra är hennes minsta favoritmänniska, och det kan vi förstå, för det var jättekul att jaga henne i hagen. Då skuttade och skrek hon jätteroligt!! Vi vet inte riktigt om Tindra tyckte det var lika roligt som oss, hon klagade på att vi har så vassa klor och tänder.... Det kan vi inte göra så mycket åt, och när vi fick sitta i Tindras knä, visade vi oss från vår bästa sida, och var precis så där goa och mysiga som mamma säger att vi ska vara när vi är med Tindra... 

Ett annat spännande besök vi hade, var när det kom en tjej som gjorde en massa saker med oss, en och en i ett rum vi aldrig varit i förut! Först skulle vi vara alldeles ensamma i det där nya rummet !
Om det tyckte vi lite olika: Matilda tyckte det var lite konstigt att
vara där själv, så hon ropade på hjälp! Bettan, hon satte genast igång att undersöka rummet,
och Mini klagade sin nöd efter en kort stund, men hann med att kolla in rummet litegrann...
Sen blev vi fasthållna, klappade och lyfta, men det är vi ju vana vid. Det kastades papperstussar och bollar, slogs i kastrull lock och drogs i en jättetrasa. Och till slut lekte hon en rolig lek med en gammal mattestrumpa. Kul tant den där Evis, hon får gärna leka med oss fler gånger !

 

Att vara ute är det roligaste vi vet. Där kan man hitta på allt möjligt bus. Det finns en massa saker att leka med i hagen. 
Leksaker, och en egen liten klätterställning har vi. Bland det roligaste är något som matte kallar lastpall... Den kan man krypa in under och vi brukar tränga oss in där allihop, och så kan man kräla runt och leka där. Lite trångt är det förstås, men det är ju det som är kul ! Matte säger att en vacker dag har vi växt så mycket att vi kommer att fastna där under . Men vi vet nog att då räddar hon oss....

När lillmänniskan Tindra var här fick hon en stor plastsak full med vatten, som hon plaskade runt i. Hon tyckte att vi också kunde hoppa i, men det tyckte inte vi... det verkade fasligt blött! 
Men nu, när det inte är så himla mycket vatten i bassängen tycker vi att den nog är rätt okey ändå. Och så har vi tränat på att springa i vattenpölar, så det där med vatten är faktiskt ganska kul!  Matilda är modigast och har varit i och doppat sej! Snart få matte fylla på mer vatten, så att hon kan simma! Vi andra nöjer oss med att stå på kanten och plaska lite...

Det allra roligaste är förstås när vi får vara utanför hagen, och följa med ut i stora världen. Matte brukar låta oss turas om att följa med henne. Vi har varit i stora skogen, ett häftigt ställe fullt av spännande lukter och saker att klättra på. Vi har promenerat på stora vägen, och hälsat på grannarna. Mini har varit med matte och plockat svamp i kohagen och så har vi sprungit på stora ängen... Ja, och så har vi varit och lekt utanför hagen och undersökt hela vår tomt.

 

 

 

 

 
Vi tränar också på att göra det som matte säger att springrar ska göra.. nämligen bära saker.
Matilda, hon är den som  bär och hämtar saker allra mest. Metallapporten är hon extra duktig på, och kommer gärna med den till matte, även om hon på bilden ska gå någon annanstans med den.

Mini är ute och bär på matskålen.. dags för påfyllning, tycker hon nog. Vi har också varit ute och åkt bil igen. Den här gången fick mamma stanna hemma, och vi fick klara
oss med matte som sällskap. Lite fick vi ju lov att protestera mot att sitta därbak alldeles själva...
och det lönade sej skulle det visa sej!
Först åkte vi och hälsade på någon som matte sa var en veterinär. Det var en trevlig människa, som klappade på oss, beundrade våra tänder och kollade så att vi var friska. Lite lömsk var han ändå, för rätt var det var så stack han i oss... först ett litet stick som knappt kändes och sen ett större stick. Vi var tvungna att tala om för honom att det faktiskt gjorde lite ont!! Matte sa att det var viktigt att sticka oss så där, för nu har vi en liten grej innanför skinnet, så att vi vet vilka vi är... Ibland är matte lite korkad, vi vet faktiskt vilka vi är utan att ha en grej i nacken!  Men det onda gick fort över, och sen fick vi tugga på något som hette stetoskop, och fick en godisbit av honom, så då förlät vi honom. När alla hade träffat honom, åkte vi vidare och kollade in ett annat roligt ställe. Där fanns det en hel massa mat, och leksaker, och trevliga människor som gosade med oss. Och där märkte vi att det hade lönat sej att protestera i bilen, för matte köpte jättegoda tuggpinnar, som vi fick gnaga på när vi åkte hem.
Där ser man, man ska tala om vad man tycker !
När vi kom hem igen, var vi hemskt, hemskt trötta..... men det hade varit en rolig utflykt... utom det där sticket förstås !

Nu slutar vi skriva för denna gång, för matte säger att det är lunchdags, och sen ska vi ut och röja i hagen...

Oj, vad mycket det har hänt !
Som vanligt har vi tillbringat dagarna med att leka, med mamma och matte och varandra. Vi har varit på skogspromenader med matte, ibland allihop, ibland en och en och det är så himla kul. I skogen finns det massor med konstiga lukter, mamma säger att en del av lukterna är av andra djur som gått förbi. Räven, ekorrarna och fåglarna, säger hon att det är. Undrar just vad det är för filurer...
Ibland har vi varit ute på vägen och gått. Matte har satt något runt halsen på oss som kliar alldeles förfärligt. Jag vet inte varför man ska ha ett sånt, verkar inte vara nån större vits med det. Kanske är det till för att matte ska kunna sätta fast ett lång snöre i det...

Hursomhelst är det kul att gå på vägen, fast man har det där som kallas halsband och koppel på. Nackdelen är ju att man inte kan gå dit man vill och det är väl därför matte använder anordningen. Mamma säger att det ju faktiskt är matte som bestämmer i den här flocken.

När man varit ute och tittat runt på bilar och kor och annat konstigt, brukar vi vara väldigt trötta.  Ett bra ställe att sova på är under diskbänken...
Och där har man koll på matte också !

Ja, nu har syrrorna flyttat !
För nästan en vecka sen flyttade Mini. Först var det en matte och husse här en dag för att träffa oss och så att Mini kunde bestämma om hon ville ha dom eller ej. Och hon ville ha dom, för hon tyckte att dom var väldigt trevliga och skulle kunna göra saker som hon tycker är kul ! Så Mini fick sin egen familj - både matte, husse, två barn och något som kallas för "katt". Mamma säger att katter är roliga djur, man kan leka med dom, och man kan jaga dom... fast det är förbjudet att jaga dom, säger hon ... men det låter kul iallafall.
I måndags kom Minis matte och husse och hämtade henne och matte har sagt att Mini trivs jättebra med sin nya familj, och att det inte var svårt att linda dom kring tassen.....
Orättvist, för det är  inte lika lätt att linda matte runt tassen precis...
Matilda har också åkt till sitt nya hem. Mamma säger att hon vet att Matilda får det jättebra, för hon har  bott hon den matten de första åtta veckorna i sitt liv. Matilda får en ny kompis också. Både matten Anita och Fia träffade vi när vi var pyttesmå, men då fick vi inte leka med Fia. Nu fick vi det.  Första gången tyckte vi att hon var lite stor, men andra gången vi var ute och lekte så jagade vi henne.... Fia verkar vara en kul typ, och jag har hört att hon och Matilda leker för fullt där hos den nya matten.

Ja, så nu är det bara jag, Bettan, som är kvar här hos mamma, Tant Aksa och matte. Visst saknar jag mina syrror, men matte säger att jag kommer att få träffa dem igen, och föresten så händer det så mycket kul här, så jag har fullt upp !

UPP